stödfamilj på helgen, och i skolan var det bråk
börja skriva mina känslor, som tillslut blev en låt
det fortsatte så, och jag blev klassad som smart
slagsmål på min fritid, men i skolan fick jag fart
ingen hjälp från socialen, allting fucka sig
fick ingen diagnos, fast jag var en bråkig tjej
bytte ofta skola, och fick skaffa nya vänner
minnena gör ont, men ingen fattar hur jag känner

lvu och ny familj, hela släkten blev splittrad
jag fucka upp mitt liv, men nu kan fan allting kvitta
jag röka och drack, och jag hatade skolan
jag drogs till idioter, för jag tyckte dom var coola
men år 2008, hitta jag mig som person
jag hitta skitbra polare, och fann tillbaks min tro
jag börja sköta skolan, men var fast i alkoholen
jag var på väg ner, men jag uppnådde målen

en gymnasieutbildning, och ett eget körkort
kan inte tro mina ögon, för tiden har gått fort
men om man tänker tillbaka, på hur jag har vatt
från att slåss och skrika, till att dela mys och skratt
jag vet vad som är äkta, ingen får mig falla ner
jag är stark nog att kämpa, för jag pallar ingen skit mer
tack till alla er, som har hjälpt mig att få frid
jag hade aldrig klarat detta, utan er bredvid