jag försöker att kämpa, men jag faller ner igen

jag tappar andan, utan min bästavän

ingenting, är sig likt utan henne

men det är fel, för nu minns jag vad som hände

jag kämpar, men kämpa mindre där med dig

du står och stampar, medan jag har bättrat mig

du hade dåligt rykte, och jag umgicks med dig

jag drogs med i allt, men var det roligt? nej

du säger till alla, att det var jag som lämnade dig

men ärligt talat, så var det du som lämnade mig

du stanna kvar, på samma gamla nivå

och det är något, som jag aldrig kommer att förstå

jag växte upp, jag växte ifrån dig ganska snabbt

tack för alla minnen, det var dom roligaste jag haft

men nu står du där du står, utan jobb och utan pengar

jag lever i en annan värld, försök följ med i mina svängar

glatt folk, och massa roligt prat

bara massa kärlek, och inget hat

mina bästa vänner, som alltid fanns där

trodde jag, men dom fanns inte när;

knytnäveslag, sen krossades ännu en ruta

sparkar mot kroppen, och blodet det spruta

alkohol i kroppen, jag blev fucking galen

musik i bakgrunden, och massa folk på festivalen

polarna skrek, jag föll för grupptrycket

jag pissa på allt, och hon ångra det så mycket

jag ställde mig upp, och sprang därifrån

var så jävla full, så fatta inget ändån

polarna skrek, sedan lämna dom mig

jag träffa på massa folk, men palla inte säga hej

gick för mig själv, stanna och spydde

folk gick förbi, men det var ingen som brydde

plötsligt känner jag, ett flås vid mitt öra

jag vände mig om, och visste inte vad jag skulle göra

tjejen, en kille, och hans fyrtio kusiner

dom var fega, och jag skulle hamna i ruiner

en efter en, så nita dom mig

ett tio tal killar, mot en ensam tjej

jag skulle aldrig, gått ifrån mina polare

jag var ensam, men tjejen och gänget var mycket coolare

så jävla fegt, att gå på en ensam tjej

folk bara stod och glodde, våga inte säga nej

slag efter slag, men jag stod ännu opp

bruten näsa, men fortfarande ingen som sa stopp

krossade revben, och två brutna armar

en järnrör mot svanskotan, och resten bara härma

jag gav upp, jag orka inte längre kämpa

jag bad efter gud, men orka inte längre vänta

blodet det rann, och konturerna blev svarta

några andetag, sen slutade det att slå i mitt hjärta