tårarna rinner, nu har jag gett opp.

jag orkar, men det gör inte min kropp.

den får ta så mycket skit, som jag gör.

jag önskar en massa, varför inte bara gå & dö?

för jag är så jävla feg, så jag skäms över mig.

det är skitjobbigt för mig, att förklara för dig.

varför jag är som jag är, i din närhet.

jag är konstig, ja, jag vet.

men jag saknar sig så mycket, ville inte dra.

för ett liv utan dig, kan jag inte tänkas ha.

men kroppen har sagt stopp, jag får ge med mig.

men glöm aldrig, att jag, älskar dig!