Du försämrades, och lyftes sakta upp,

som en berg och dalbana, fast utan gupp.

Jag saknar dina kloka ord,

min fina ängel, på vår jord.

Himlen ska vara glad, över att ha dig,

älskade morfar, jag ska alltid va din tjej.

Jag saknar våra stunder, natt som dag,

jag var så ledsen, över att se dig så svag.

Du finns i mitt hjärta, jag älskar dig så,

jag ville inte släppa taget, och låta dig gå.