jag gav aldrig upp, men allt brast och vände
jag orka inte mer, för ingen fatta hur jag kände
jag ringde dom, eller skicka sms
jag pluggade aldrig, för jag palla ingen stress
jag sket i skolan, för jag ville va med dom
men dom var inga vänner, för dom sprang när jag kom
jag förstår ännu inte, varför dom vände
hjärtat det brast, och tårarna brände

jag känner ingen glädje, utan dom i mitt liv
jag har sagt flera gånger, är nått fel så bara skriv
eller ring mig, eller kanske vi kan träffas
och snacka ut om allt, kan ju vara det bästa
men dagarna dom gick, månader blev år
dom har valt en väg, och jag står där jag står
alla våra minnen, tunger mitt hjärta
jag försöker att kämpa, med en kropp full av smärta

jag har svårt att förstå, när folk inte vill
för dom snackar bara skit, dom säger inte till
vad finns det då för mening, att vi ska vara vänner
ni har träffat nya vänner, som jag inte känner
alla våra minnen, har ni glömt vartenda ett?
att gå vidare i livet, är för mig inte lätt
men mina barndomsvänner, dom får mig att le
jag kommer att bli bättre, jag lovar ni får se

lägg er inte i, bara lämna mig ifred
jag orkar inte efter, alla orden som sved
tur för er att jag, litade på er
men när sanningen kom fram, var det ni som föll ner
nu har jag gett upp, jag tänker inte längre tjata
finns ni inte där för mig, så behöver vi inte prata
tack för alla åren, nu lever jag vidare
tack för alla lögner, nu känner jag mig friare